Yoga

Yoga blev ”tidigt” en del av mitt liv. Det var på dansgymnasiet och lektionen med vår dramalärare som vi introducerades för solhälsningen. Men det var några år senare, 20+ som jag började att utöva Ashtanga yoga (Ashtanga Vinyasa) och det passade min kropp bra. Jag introducerades för det starka verktyget Ujjayi breath och utmanade min kropps fysiska prestationer. Yogan fortsatte sedan att ta mer plats i mitt liv. Jag kände alltid en stark tillfredställelse när jag vände fokus inåt, med hjälp av andetaget och min kropp.

Ett starkt yogaminne är när jag tillbringade en längre tid i Ubud, Bali, och dagligen yogade på ett ställe som heter Radiantly Alive. Många yogisar från hela världen samsades på ett trädäck med halmtak, framför en vy av palmer och bananträd. Här upplevde jag många sensationer som jag sent kommer att glömma. Det var särskilt ett tillfälle då jag på den lilla grusvägen ”hem” till man och bebis, upplevde en känsla av total eufori och tacksamhet. Det fanns inga moln på min himmel, huvudet var klart, kroppen lätt och det var ett ögonblick av total tacksamhet och närvaro. Låter kanske inte så märkvärdigt men det var en känsla som rymde hela mitt system och som jag aldrig upplevt lika starkt igen…

Många år senare när kroppens energi helt tog slut, blev yogan min räddning. Den svepte in med en helt ny kraft och fick en livsviktig betydelse för mig. Betydelsen av att stilla sinnet och finna ro i kropp och själ, för att sakta börja om på nytt. På nytt med min självbild, mitt sätt att leva, i min interaktion med andra, med respekt om att vårda min kropp och mitt sinne. Och det var i mötet med pranayama, mantrasång och hatha yogans ursprung som jag fann ny kraft och tillit till ett annat sätt att leva.